Lite av allt

Livet är verkligen som bäst när man fyller det med allt möjligt: igår var det utgång & idag gick jag upp tidigt för att träffa ett gäng härliga människor för lära oss baka..

Inte på topp

Jag är sjukis.. :( Jätte snorig & lite febrig, suck.. Ligger i sängen just nu: fryser och är helt utmattad, men inte trött. Vill sova ju, men icke sa kicke-nicke.. =) När är det min tur att få säga att allt, verkligen allt är bra?! Är det inte en fot hit eller dit, en mage eller en bror som dött så är det en jäkla förkylning, suck.. Tur att det finns nässoray och alvedon iallafall, utan det hade dödens dag varit typ nådd. Näe, nu ska jag kika lite på IKEAs hemsida - snaaaart flyttar jag!! =)

Vad vore jag om inte du funnits där?!

Två år, det är rätt lång tid ändå. För två år sedan var jag en liten, rädd och förvirrad tjej som hatade både sig själv och sin tillvaro. Som kände sig fängslad i sitt eget liv - av sig själv. Sedan dess har minst sagt mycket hänt. Den andra februari tvåtusentio, för exakt två år sen, så träffade jag en av de allra omtänksamaste personerna jag känner för första gången. Fortfarande idag minns jag hur nyfiken jag var på vår nya barn och ungdomsledare: jag åkte till kyrkan bara för att jag hoppades att få se vem hon var. Jag minns såklart även min första reaktion: "Hon såg ju faktiskt snäll ut." Haha! Tänk om jag då hade vetat att hon skulle förändra mitt liv.

Det finns inga ord som beskriver hur glad jag är att jag har lärt känna dig Therese. Utan din hjälp så hade jag aldrig varit där jag är idag. Jag hade antagligen stått helt utan gymnasieutbildning, för det var du som fick mig att våga åka till skolan när nerverna spökade och jag helst av allt bara ville åka hem igen. Det var du såg mig för den jag var, som förstod mig och som fick mig att skratta när hela livet kändes svart. Det var du som satt en hel kväll med mig på sjukhuset och det var du som gång efter gång fick höra hur knäppt jag tänkte men som ändå inte gav upp. Det var du som fick mig att inse hur dålig min situation faktiskt var, det var du som fick mig att våga ändra på den och det var du som stöttade mig när jag kämpade emot mina hjärnspöken och helst av allt bara ville försvinna. Utan dig så hade jag inte varit den Amanda som jag är idag, utan dig så hade mitt liv inte kunna se ut som det gör idag.

Jag vet att allting mellan oss inte alltid varit en dans på rosor och att jag i perioder har behandlat dig som skit, kanske är det något som jag kommer att få ångra för resten av mitt liv. Man behandlar inte en person som ställer upp såsom jag behandlade dig - det vet jag ju idag och om det gick så finns det en hel del som jag gärna hade gjort annorlunda. Du är en riktig barmhärtig samarie som verkligen bryr sig på riktigt och jag är glad för det, för utan din hjälp och ditt stöd så hade jag kanske inte stått på denna jord längre. Tack för allt du gjort och fortfarande gör för mig - du är bäst!

Hittade en gammal dikt här om dagen, som är skriven i april 2010:

Du är som en andra mamma,

som en syster och som en bästavän.

Du accepterar mig såsom jag är,

men ändå är allt jag vill att bli mer som du.
Du låter mig inte falla handlöst emot marken,
du finns där och du tar emot.
Du torkar mina tårar och du delar mina skratt,
det finns ingen som du - du är helt unik.
Tack för att finns och för att du är du.

- Jaa, vad säger man?! Inte för att jag kan skriva dikter idag, men då.. Haha!

Life is life.

Ibland blir livet inte som man tänkt sig, då får man hitta nya lösningar och gå ett par krokiga vägar. Vad händer ifall man släpper kontrollen? Om man låter någon annan bestämma över ens liv när det blir jobbigt - jag vet för jag har testat och det blir inte så bra.. Det är så sjukt skönt att vara myndig nu iallafall - att kunna bestämma helt själv vad jag vill och hur jag tänker. För mitt liv är mitt och min framtid är min framtid!

Min lilla fossing mår ganska oförändrat, vi var på en läkarundersökning idag: usch, fy och blä.. Finns det något värre?! Jag har dessutom suttit och fått små elstötar/ konstiga domningar i benet och foten hela kvällen - knas. Den nionde februari ska jag iallafall tillbaka till Mälarsjukhuset i Eskilstuna för förhoppningsvis sista gången och få alla svar och så vidare - håll snälla tummarna för att de hittar något?! =)

& Den tionde februari ska jag och min fin, fina ungdomsgrupp i kyrkan spela musikal, tokkul! Behöver jag påpeka att en hel del utav min tid går till att färdigställa hela grejen och att fila på detaljer och sånt?! Näe, tänkte väl det, men iallafall..
"Vem bryr sig?"
10/2 kl. 21.00
St. Botvid, Oxelösund.
BE THERE!! =)
(pappa, du har inget val - du måste komma. både jag & lucas är med, tjohoo!)

Förutom att livet inte alltid är så lätt, jag fortfarande har ont i foten och jobbar med en musikal så är livet precis som alltid och jag måste faktiskt få påpeka att jag trivs med det ändå, även om vissa grejer hade kunnat vara bättre.. Men man kan inte få allt!! =) Näe, nu ska jag ta och facebooka lite innan det blir sängen! Imorgon: Öppnismys med bästavän och finaste Nellie. Godnatt!

<3

2011

det har visst blivit nytt år, 2012, utan att jag har hunnit utvärdera det gamla än. som vanligt så anser jag det bättre sent än aldrig så här kommer min lilla utvärdering.

- 2011 har varit ett sorgens och sjukdomarnas år i min lilla värld. Det började med att min fina storebror Oskar gått bort bara fem dagar innan det nya året kom. Jag befann mig fortfarande i chock men under året så skulle sanningen komma ikapp mig och min storebrors bästavän sedan lekis skulle också lämna vår jord och bli saknad. Jag har även lyckats dra på mig tre ordentliga sjukdomar: en spricka i höger fot i februari, ännu ohittade magproblem sen i somras tills nu och en eventuell nerv i kläm i höger fot från novmber tills nu. Totalt har jag legat på sjukhus åtta dagar plus en massa småbesök hit & dit och när sjukhuset släppt hem mig har det alltid resulterat i en jäkla massa sängliggande. Men, mellan varven så har 2011 också varit ett bra år med många skratt som skapat många fina minnen.

Lycka, men är det livet?

Efter i år så har jag fått testat på att få vara bakom, på och framför en revyscen. Jag kan inte påstå att något utav det är tråkigt, men det är klart: Jag vet vart jag hör hemma, jag vet att det är skådespeleriet som gör mig sådär lycklig som ingenting annat kan. Jag vet det - även om det är länge sen sist.
Jag brukar ofta få frågan om vad jag vill bli när jag blir stor och många anser att svaret borde vara självklart, jag pluggar ju teater och älskar verkligen det. Men: vill jag verkligen bli skådespelare på heltid? Jag vet inte. Vad vill jag annars bli? Inte en jävla aning!

Saknad.

Jag saknar att få tänka intensivt hela dagarna - att gå i skolan.
När jag alldeles nyss var tvungen att använda siffrorna på tangentbordet för första gången på väldigt länge så insåg jag hur mycket jag saknar att plugga matte. Att det var ett decimaltal gjorde det liksom inte bättre. Jag saknar att sitta och kasta om siffror, försöka lista ut vad dom vill säga mig och att förstå mig på dom. Det blir liksom aldrig av att jag tar fram matteboken längre, sedan jag fick hemstudier. Jag är nog rädd för att känna mig misslyckad, för att ha glömt bort hur man gör. Men att jag kan - det vet jag ju innerst inne.

När jag tänker tillbaka på tiden då jag fortfarande gick i skolan varje dag så är det enda jag känner lycka. Jag vet att det inte var så då, jag var trött och det fanns en del problem där, men jag hade mina vänner nära hela tiden och jag tog mig igenom det. Ni är bäst och det kommer ni alltid att vara i mina ögon. Jag älskar er.

Genom mina ögon

Som de flesta av er vet så låg jag för ett tag sedan inlagd på mälarsjukhuset i sex dagar, jag tänkte visa i bilder hur det såg ut ur mina ögon.

Läget i mitt lilla liv!

Jag är trött, massor av trött faktiskt.. Hur jäkla trött får man vara egentligen?! Jag menar, igår kväll så somnade straxt innan tio och jag vaknade inte förens tio idag.  Tolv timmars sömn liksom och nu är jag så trött att jag kommer att somna vilken sekund som helst. Gäääsp, inte bra alls tycker jag! Är lite smått förkyld också, så jag nyser och hostar om vart annat, jag kanske håller på att bli sjuk - vad vet jag.. Näe, det hoppas jag inte - för det har jag verkligen inte har tid med just nu! Jag har massor att pyssla med i mitt lilla liv:

- Fredag - Lördag blir det läger med världens bästa ungdomsgrupp!
- Söndag fyller gudmors älskade, lilla Nio ett år.
- Jag ligger efter massor i skolan!
- Förra veckan blev jag registeransvarig i min lokalavdelning & nu vill jag sätta mig in i det!
- Det är snart jul och jag har typ tretusen julklappar att inhandla.
- Jag har ingen aning om vad jag ska göra i jul eller hur min advent ska få se ut!?

..och mitt i all denna röra så ser jag så sjukt mycket fram emot den fina månaden december! För då händer det grejer!! =)