Ny blogg ännu en gång

Jag funderar på att starta en ny blogg.
En blogg där jag kan skriva om allt och ingenting på ett annat sätt än här. Om hur det är att flytta hemifrån, om hur det är att gå i skolan med de som är två år yngre, om vad jag gör på dagarna och hur jag tänker. Skulle blogga mer och bredare. Såå, ska jag eller inte? Vad tycker NI?!

Som en spegel

Det är verkligen som en spegel att se saker på film/ tv som man själv varit med om och det är faktiskt rätt jobbigt. Att höra sina egna tankar, dömande och inte, sägas av någon annan är hemskt. Allting blir så självklart då liksom. Även om jag har gått vidare nu så blöder såren ikväll.

Dagens citat

"Tack Gud för att du aldrig tar semester!"

Haha, garanterat en av de allra roligast formulerade bönmeningarna som jag har hört. Tack till vår tokiga diakon Åsa för den meningen, den fick oss alla att le lite extra en stund! =)

Rutiner

Oj, det är såå svårt att hinna med allt som måste göras. Att gå ifrån att inte göra någonting alls och leva i totalt uttråkning till att ha fullt upp hela tiden..

Jag jobbar, försöker hänga med i nyhetsvärlden,
måste packa upp, vara barnvakt handla, ha ett socialt liv,
laga och äta mat, hålla kontakten med vänner & släkt långa väga ifrån, städa, se till att betongbarnen funkar, ta hand om min kropp, hinna träna lite, tänka på vad jag stoppar i mig, ta hand om familjen... och så skulle det vara bra med lite sömn också!

Men vet ni? Jag älskar livet och stortrivs med min nya tillvaro.

All you need..

..är tydligen en dammvippa & ett paket plåster! Iallafall om man frågar Veronica (vår fantastiska prälle).

Idag har jag fåt mitt livs första inflyttningspresent - med just dom orden "har man bara detta så klarar man sig!" och vet ni? Anledningen till att dammvippan är regnbågsfärgad är för att vi (Carro fick samma saker.) ska komma ihåg att vi alltid är älskade. Logiskt va? Ehm, näe..

(Lite komiskt just med plåstren med tanke på att jag för tillfälle behöver det!)

Tillfällig lösning

"Man tager vad man haver"
Ohja, så är det garanterat! Råkade raka bort halva nageln här om dagen och behövde verkligen ett plåster, då det blödde massor. En bit avklippt handduk och en hel del maskeringstejp fick bli min räddning.

Tänk vad man kan hitta på lösningar bara man måste!

Veckan som kommer..

Måndag: Inskolning 7-16, fixa i lägenheten.

Tisdag: Inskolning 7-14, fixa i lägenheten.

Onsdag: Diana kommer hit!! :D

Torsdag: Diana är här! <3

Fredag: Skolavslutning/ Student.

Lördag: Astrid Lindgrens värld med syster, Ian & Oddis.

Söndag: LEEEDIG DAG!!

- jag kan knappt förstå att det är sant, om bara ett par ynka dagar kommer min bästavän hit och hälsar på. men oj, vad svårt samtidigt. hur ska man kunna få en stockholmare att förstå att oxelösund är underbart?! :p i vilket fall kommer det bli underbart att få ses och visa henne min lägenhet, såklart!

Effektiv!

Har tänkt att skriva ett "jag är så duktig " inlägg i flera dagar nu, utan att det blivit av. Sedan i Onsdags har jag:
- Packat alla mina saker
- Haft min första inskolningsdag
- Varit barnvakt åt lilla H
- Flyttat nästan alla mina saker
- Börjat packa upp
- Varit inne i Nyköping och handlat
- Umgåtts med världens bästa pappa
- Kollat in Carros lägenhet
- Tagit emot pris som årets strängnässtiftare

Nu är jag trött och barnvakt till Dexter, vilket gör att jag blir ganska begränsad i vad jag kan göra och inte. Men idag är tanken att jag ska måla det sista, packa upp och ha mässa så att församlingen får fira oss - världens bästa Betongbarn!

Mysdag!

Idag har jag suttit i solen och latat mig hela eftermiddagen. (På förmiddagen låg jag på soffan.) När det är väder likt detta kan man ju inte sitta inne. =) Har sovit hos min fina kontaktfamilj inatt eftersom att det var kalas för fina Jonah som fyller fyra idag igår. Imorgon blir det busiz för att fira hand födelsedag ännu en gång, mys! Men först: en kväll full av målning.

Bästa Lelle & fina Jonah:

Mums!

Skaldjur är verkligen bland det godaste som finns! Mycket bättre att mumsa på såhär en lördagkväll än "riktigt" godis som jag oftast bara tycker blir sött och skapar illamående (det finns sorter som är undantag!). Även BonAqua är godare än läsk - inte lika sött men fortfarande fruktigt.

Nä, nu ska jag sova. Är såå trött! Var varit på kalas hos bus-Hugo idag. Myspys! Imorgon blir det kalas för älskade Jonah. <3

Oavsett vad så är du alltid bäst!

Har haft svårt att sova inatt och har har ni resultatet av det: En windows movie maker film till, om och för min älskade storebror. Vad som än händer är du bäst i världen Oskar! <3

VAD VORDE JAG UTAN ER?

Good friends are like stars. You don´t always see them, but you know they´re always there!

                               

NÄR EN VÄN FÖRSVINNER FINNS DET INTE MYCKET KVAR

"Kvar på samma plats, men jag har kämpat och slitit

Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills
Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss
När jag tänker på dagen, någonting hände mellan oss
Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte
Vi bröt av våran band och dom gick av på mitten
Jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt
Att det var du och jag mot världen som kämpa till dötts
Du högg mig i ryggen, vad va det som hände?
Jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner
Du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är
Vart tog den personen vägen som alltid fanns där?
Jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet
Du förlorade min tillit när du släppte min hand
Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le
Men när jag sitter här skriver rinner tårarna ner

När livet sviker är det bra att vara två
Men ena halvan av mig slutade förstå
Att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar
Och jag glömmer dig mer för varje dag
Men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen
Vi gick skilda vägar, greppade tag i andras händer
Jag försökte göra allt, men det va du som gjorde fel
Löften om att bry sig som inte längre finns mer
Va ärlig mot dig själv, va det såhär det skulle bli?
I så fall trodde jag fel om hela dig och ditt liv
Du var en ängel för mig så varför hände det här?
Ett misstag som förändra allt, hela min värld
Så klart jag vill va vänner, men du ser att det inte går
För varje gång jag ser dig river du upp gamla sår
Du har inte sagt förlåt, så jag kan inte ta emot det
Och all skit som jag fick ta, du är fan inte värd det

Vill du ha mig vid min sida får du börja med en sak
Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal


Alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skrattat
Det var du och jag till döden, ville aldrig ha någon annan


När livet sviker är det bra att vara två
Men ena halvan av mig slutade förstå
Att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar
Och jag glömmer dig mer för varje dag x 2"

Söndag

Hemma hos Carro, bakishänger & steker på ballkongen! :) Igår hade jag verkligen en toppen kväll tillsammans med mina fina styrelsekamrater: god mat, god dricka, prat, skratt, jag har aldrig & sanning och konsekvens. Mysigt, trevligt och skoj! :)

En av alla dessa tokigheter.

På tal om tokigheter under ett konfirmandår måste jag bara få bjuda på texten till ledarnas tal till konfirmanderna, som i år var en sång. Eller ja, det började trist och tråkigt med orden "kära konfirmander", för att sedan övergå i ett husförhör och sedan sjöng dom denna fina sång.

"Sprida glädje är vårt mål, vi hoppas ni förstår!
Ta det med er härifrån, när ni ut i livet går.
Kom ihåg att du är alltid välkommen till oss,
inte bara när det gäller dop och vigsel förstås!

Glöm ej bort denna vers som nu ni får,
det viktigaste vi har lärt oss under detta år.
Gör mot andra som du vill att andra ska göra mot dig.

Tack och hej och leverpastej och Gud välsigne dig, hej!"

Tyvärr finns bara vers 2, 3 och avslutningen med på film så därmed kan jag inte bjuda på texten till vers 1 som var den mest tokiga delen. (sista meningen finns dock med: lägergård, ja jesu liv och jocke i kalsong!)

Konfirmation 2012

Den 29 april konfirmerades dessa fjorton helt fantastiska människorna - årets konfirmander i Oxelösund. Det har varit ett år fullt av fina samtal, bus, mys, lekar, sång och tokigheter. Att få vara konfirmandledare är något av det allra bästa jag vet faktiskt! Man lär känna så himla mycket nya människor och får jämt stöta och blöta sina egna värderingar och tankar, vilket gör att man blir ständigt tryggare i sig själv.

Nu ser vi framåt emot nästa år med nya konfirmander, ny präst, nya ledare och nya tokigheter - ett år som tyvärr kommer att vara utan vår fina Eva, då hon varit tvungen att dissa oss nu, efter cirka 2,5år.

CHEK!

Sommarjobb är äntligen fixat! Cirka sju veckor i hemtjänstens demensgrupp. Tokkul! Har även fått erbjudande om att starta lite lugnt med halvtid i tre veckor på Björntorp med typ kasst betalt, men det ska jag nog tacka nej till. & då inte på grund utav lönen utan för att de finns de som säkert behöver det jobbet bättre än mig :)

Så min sommar fylls med att jobba som undersköterska & när jag är ledig vara barnvakt en del. (Jag kommer bli rik!) Ska väl försöka hinna med att ha lite kul mellan varven också.

Lättare sagt än gjort.

Det var så himla lätt att stå och spela "Vem bryr sig?" och uppmana andra till att bry sig, till att agera och till att förändra världen. Men, när man själv hamnar inför ett vägval: hjälpa eller inte hjälpa? Stanna eller gå förbi? Då är det inte lika självklart längre. Jag vill - men jag vågar inte, är på tok för rädd för att vara otillräcklig och inte klara av uppdraget.. Eller att han kommer för nära, vad gör jag då? Äsch, jag bet vad som är rätt! Gud, ge mig mod att våga.

Att inte göra någonting alls..

Måste få erkänna att det finns sämre fredagsgöra än att ta ett långt & varmt bad, för detta är verkligen underbart! =) Ikväll ska jag somna relativt tidigt så jag har massvis med energi imorgon och orkar slipa och måla resten av kokvrån! =)

(ignorera det extremt fula duschdraperiet, det är INTE jag som valt det!)

Äntligen!

Jaaa, äntligen är vi igång!! =) Vi målar, slipar, skruvar, tejpar.. and so on. Kanske inte det allra roligaste man man göra, men det kommer att bli så underbart snyggt när det är klart! Tänk er: min helt egna lägenhet!! Aah, vad jag har längtat efter det här länge nu. =)

21 april 2012.

Svenska Kyrkan har en sedan igår en ny medlem!

Loke Andreas Elvin Bardun.

För igår var jag på dop i Kvillinge kyrka i Norrköping. Tokmysigt! =) Det var Bea, en av mina bättre vänners son som döptes - Loke! De hade gjort det hela till en väldigt fin dag för sin lilla guldklimp och jag känner mig ärad att fått vara med och dela dagen tillsammans med dom. 

Spännande!

Blogger har visst fått ny inläggsredigerare, vilket resulterar i att jag knappt vet hur jag gör inlägg här längre. Dessutom har det tillkommit lite nya funktioner, bland annat "plats" som överallt annars. Är det bara jag som inte fattar det roliga i att veta vart folk befinner sig hela tiden?!

Jaja, om någon undrar så befinner jag mig iallafall i min säng på Frejgatan 3a i Oxelösund för tillfället. Intressant va?!

Jag älskar dig <3

Just nu ligger världens finaste kille brevid mig & sover. Fast han verkar inte riktigt ha förstått det där med att DELA säng - han ligger nämligen väääldigt utspridd, så jag får knappt någon plats alls. Imorgon ska vi ner till öppnis & mysa tillsammans med kusinerna och sen ska jag och carro planera styrelsemöte och göra en himlans massa annat ordförandefix. Shit vad jag är glad att vi är två som delar på det och att jag faktiskt tycker det är kul med kontorsarbete! =)

Kyrkkaka!

I tio dagar har jag matat & rört om Herman och igår var han klar, såå gott! =) Men, en gång räcker mer än väl - att göra Herman är nog en once upon a lifetime grej! :)

Godmorgon, godmorgon!

Åh, det är bara så fantastiskt att vakna på morgonen & det första man ser är dethär:

Ljuvligt besök!

Vi har besök hela veckan lång av denna fina kille & ingen kunde vara gladare än hans moster. Tänk att få tokmysa dag in och dag ut, att aldrig behöva vara ensam fast man inte vill vara social. Det kommer att bli en helt ljuvlig vecka det är jag säker på!

Dexter, jag älskar dig min lilla krullis <3

Gudmors tjej <3

Jag vill bara berätta för typ hela världen hur mycket jag verkligen älskar min guddotter! Den lilla, ljuvliga ungen vet minsann hur man gör en glad. Vad skulle gudmor göra utan dig Nellie? Jag kommer alltid finns där för dig underbara unge, vad som än händer. Du kan lita på mig - alltid. Du är verkligen det finaste som finns och jag är stolt över dig!

(hon var bara fyra dagar gammal på bilden & texten på bilden är ifrån hennes helt egna doplåt "Två små fötter" som hennes fostermorbror Calle och min lillebror Lucas skrivit.)

GLAD PÅSK!

Jag har verkligen haft en fantastisk helg hitills! I Fredags tog jag ett par cider och en tur till Dahlins tillsammans med Carro, Stefan & Marre. Igår var jag hemma hos farmor tillsammans med pappa, min faster, hennes pojkvän, hennes exman, mina kusiner & så Maja, mitt kusinbarm. En riktig släktmiddag med andra ord!

Som vanligt när vi ses med släkten så verkligen njuter jag. För bara ett par år sedan så visste jag inte mer än att jag hade två fastrar, en farbror och en hög med kusiner men så är det inte längre.. Nu är dom på något sätt en del av mitt liv även om vi inte ses jätte ofta och jag kan verkligen se likheter med mig själv i mina kusiner. Inte så konstigt kanske, men för mig som inte alltf haft en släkt så är det häftigt! Jag är verkligen tacksam över släktmiddagar och på något sätt så är det som att en bit som alltid saknats har fallit på plats. Numera vet jag ju något om mitt ursprung! =)

Jaja, idag ska jag hänga i kyrkan. Två språkig familjefest med Tuva-Luva och Björnen. Oddis får såklart följa med, Tjoho! Men, samtidigt som det är en glädjens dag.. Så är det en sorgens! Vi ska avtacka vår förra kyrkoherde Kim. Jag kommer verkligen att sakna honom!

Tjoho?

Vaknade klockan sex imorse & var klarpigg. Nu är klockan straxt innan åtta, jag är uttråkad och har redan hunnit äta stekt potatis och rosepepparsås.

Tack för livet!

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.Så sant så! Hade du frågat mig när jag var yngre så hade jag iallafall inte trott att min tillvaro skulle se ut såhär. Fast även om livet inte alltid är en dans på rosor så tycker jag om det! För jag har så sjukt mycket saker att vara tacksam för, saker som jag oftast ser som självklara men som många saknar. & framför allt så har jag de allra bästaste människorna runt omkring mig!

Det var mycket bättre förr

Med risk för att låta deppig så måste jag få fråga en sak.. Hur ska man kunna leva i nuet när det var mycket bättre förr? Är väldigt nostalgisk ikväll: lyssnar på musik som påminner mig om hur det var att vara "liten" och bara saknar de tiderna, saknar personer som en gång i tiden betytt så mycket mer än vad de gör idag.

Jag undrar varför det blev som det blev. Var jag tvungen att växa upp och lära mig att stå på egna ben? Det var ju så mycket lättare när du fanns där och ständigt gav mig svar på alla mina frågor och när du lyssnade på alla mina knäppa tankar. Jag vet att du fortfarande bara är ett sms bort - men det är ju inte samma sak längre. Jag har ju blivit stor och måste stå på egna ben, tänka själv och ta mina egna beslut. Jag vet det, men helt ärligt: Det här med att vara vuxen är inte riktigt min grej, inte än. Inuti så är jag är fortfarande liten och behöver bli omhändertagen av någon för arton är faktiskt bara en siffra.



Alla de gånger som jag hört dig spela den här låten, på just precis på det här sättet. Den väcker minnen och får mig att känna mig lugn samtidigt som den på något sätt gör mig ledsen. Den känns så avlägsen liksom - som om mycket av det som fanns då inte finns kvar längre.

En lång, lång tid.

15 724 800 sekunder.
262080 minuter.
4368 timmar.
182 dagar.
6 månader.

Det är rätt lång tid ändå & jag är stolt. Stolt över mig själv! En dag så ska jag ha sluta räkna dagar för en dag ska jag veta med säkerhet att det aldrig mer händer igen.

Ett magiskt ögonblick

Jag kom just att tänka på ett magiskt ögonblick, en helt fantastisk timme i början av augusti 2010. Den kvällen då jag hörde "NEO" live för första och hitills enda gången. Om jag ska vara ärlig så är det få gånger som jag varit så lycklig som då. Livet var i en period där saker gick som jag ville och att få stå där, på det nästintill tomma torget och lyssna på den musik som jag älskade mer än allt just då. Kan det vara mycket bättre?!

Nystart igen?

Jag insåg precis hur mycket jag saknar att blogga på "riktigt".När jag fortfarande brydde mig om vilka som läste och vad jag skrev,
men samtidigt kunde sitta och skriva av mig i små söta gåtor.

Har precis suttit och tittat igenom alla de gamla bilderna som jag lagt upp på min förra blogg.
Bilder från precis, exakt allt jag gjorde - bilder om saker jag tänkte, saknade och drömde.
Jag skulle ljuga om jag sa något annat än att jag efter idag har starka funderingar på att byta blogg.

VEM BRYR SIG?

Den 10 februari spelade jag & en himla massa fina människor upp vår egen skrivna musikalmässa "Vem bryr sig?" i St. Botvids kyrka. Det blev en lokal succé och 400 personer kom, så vi beslöt oss för att göra det igen..

Så den 30 mars klockan 19.30 kör vi igen i St. Botvids kyrka i Oxelösund - BE THERE!! =)

Lite av allt

Livet är verkligen som bäst när man fyller det med allt möjligt: igår var det utgång & idag gick jag upp tidigt för att träffa ett gäng härliga människor för lära oss baka..

Inte på topp

Jag är sjukis.. :( Jätte snorig & lite febrig, suck.. Ligger i sängen just nu: fryser och är helt utmattad, men inte trött. Vill sova ju, men icke sa kicke-nicke.. =) När är det min tur att få säga att allt, verkligen allt är bra?! Är det inte en fot hit eller dit, en mage eller en bror som dött så är det en jäkla förkylning, suck.. Tur att det finns nässoray och alvedon iallafall, utan det hade dödens dag varit typ nådd. Näe, nu ska jag kika lite på IKEAs hemsida - snaaaart flyttar jag!! =)

Vad vore jag om inte du funnits där?!

Två år, det är rätt lång tid ändå. För två år sedan var jag en liten, rädd och förvirrad tjej som hatade både sig själv och sin tillvaro. Som kände sig fängslad i sitt eget liv - av sig själv. Sedan dess har minst sagt mycket hänt. Den andra februari tvåtusentio, för exakt två år sen, så träffade jag en av de allra omtänksamaste personerna jag känner för första gången. Fortfarande idag minns jag hur nyfiken jag var på vår nya barn och ungdomsledare: jag åkte till kyrkan bara för att jag hoppades att få se vem hon var. Jag minns såklart även min första reaktion: "Hon såg ju faktiskt snäll ut." Haha! Tänk om jag då hade vetat att hon skulle förändra mitt liv.

Det finns inga ord som beskriver hur glad jag är att jag har lärt känna dig Therese. Utan din hjälp så hade jag aldrig varit där jag är idag. Jag hade antagligen stått helt utan gymnasieutbildning, för det var du som fick mig att våga åka till skolan när nerverna spökade och jag helst av allt bara ville åka hem igen. Det var du såg mig för den jag var, som förstod mig och som fick mig att skratta när hela livet kändes svart. Det var du som satt en hel kväll med mig på sjukhuset och det var du som gång efter gång fick höra hur knäppt jag tänkte men som ändå inte gav upp. Det var du som fick mig att inse hur dålig min situation faktiskt var, det var du som fick mig att våga ändra på den och det var du som stöttade mig när jag kämpade emot mina hjärnspöken och helst av allt bara ville försvinna. Utan dig så hade jag inte varit den Amanda som jag är idag, utan dig så hade mitt liv inte kunna se ut som det gör idag.

Jag vet att allting mellan oss inte alltid varit en dans på rosor och att jag i perioder har behandlat dig som skit, kanske är det något som jag kommer att få ångra för resten av mitt liv. Man behandlar inte en person som ställer upp såsom jag behandlade dig - det vet jag ju idag och om det gick så finns det en hel del som jag gärna hade gjort annorlunda. Du är en riktig barmhärtig samarie som verkligen bryr sig på riktigt och jag är glad för det, för utan din hjälp och ditt stöd så hade jag kanske inte stått på denna jord längre. Tack för allt du gjort och fortfarande gör för mig - du är bäst!

Hittade en gammal dikt här om dagen, som är skriven i april 2010:

Du är som en andra mamma,

som en syster och som en bästavän.

Du accepterar mig såsom jag är,

men ändå är allt jag vill att bli mer som du.
Du låter mig inte falla handlöst emot marken,
du finns där och du tar emot.
Du torkar mina tårar och du delar mina skratt,
det finns ingen som du - du är helt unik.
Tack för att finns och för att du är du.

- Jaa, vad säger man?! Inte för att jag kan skriva dikter idag, men då.. Haha!

Life is life.

Ibland blir livet inte som man tänkt sig, då får man hitta nya lösningar och gå ett par krokiga vägar. Vad händer ifall man släpper kontrollen? Om man låter någon annan bestämma över ens liv när det blir jobbigt - jag vet för jag har testat och det blir inte så bra.. Det är så sjukt skönt att vara myndig nu iallafall - att kunna bestämma helt själv vad jag vill och hur jag tänker. För mitt liv är mitt och min framtid är min framtid!

Min lilla fossing mår ganska oförändrat, vi var på en läkarundersökning idag: usch, fy och blä.. Finns det något värre?! Jag har dessutom suttit och fått små elstötar/ konstiga domningar i benet och foten hela kvällen - knas. Den nionde februari ska jag iallafall tillbaka till Mälarsjukhuset i Eskilstuna för förhoppningsvis sista gången och få alla svar och så vidare - håll snälla tummarna för att de hittar något?! =)

& Den tionde februari ska jag och min fin, fina ungdomsgrupp i kyrkan spela musikal, tokkul! Behöver jag påpeka att en hel del utav min tid går till att färdigställa hela grejen och att fila på detaljer och sånt?! Näe, tänkte väl det, men iallafall..
"Vem bryr sig?"
10/2 kl. 21.00
St. Botvid, Oxelösund.
BE THERE!! =)
(pappa, du har inget val - du måste komma. både jag & lucas är med, tjohoo!)

Förutom att livet inte alltid är så lätt, jag fortfarande har ont i foten och jobbar med en musikal så är livet precis som alltid och jag måste faktiskt få påpeka att jag trivs med det ändå, även om vissa grejer hade kunnat vara bättre.. Men man kan inte få allt!! =) Näe, nu ska jag ta och facebooka lite innan det blir sängen! Imorgon: Öppnismys med bästavän och finaste Nellie. Godnatt!

<3

2011

det har visst blivit nytt år, 2012, utan att jag har hunnit utvärdera det gamla än. som vanligt så anser jag det bättre sent än aldrig så här kommer min lilla utvärdering.

- 2011 har varit ett sorgens och sjukdomarnas år i min lilla värld. Det började med att min fina storebror Oskar gått bort bara fem dagar innan det nya året kom. Jag befann mig fortfarande i chock men under året så skulle sanningen komma ikapp mig och min storebrors bästavän sedan lekis skulle också lämna vår jord och bli saknad. Jag har även lyckats dra på mig tre ordentliga sjukdomar: en spricka i höger fot i februari, ännu ohittade magproblem sen i somras tills nu och en eventuell nerv i kläm i höger fot från novmber tills nu. Totalt har jag legat på sjukhus åtta dagar plus en massa småbesök hit & dit och när sjukhuset släppt hem mig har det alltid resulterat i en jäkla massa sängliggande. Men, mellan varven så har 2011 också varit ett bra år med många skratt som skapat många fina minnen.