Trött, tröttare, tröttast!

Jag är så trött så jag nästan tror att jag dör snart! Känns som om jag har varit på läger i tretusen år, fast det egentligen bara är en kort natt. Men, i Fredags så sov jag hos Magda efter att jag hade varit med henne i kyrkan. Skoj, mysigt, lite läskigt och lite sjukt på samma gång. Så igår när jag kom hem, blev det att snabbt som attans packa ihop en himlans massa saker - titta liksom hur mycket grejer jag hade med mig jämfört med min kompis Elin!

(Den lilla väskan till vänster är Elins, medans hela stora högen till höger är min..)

Jag har iallafall haft en så himla sjukt mysig helg och framför allt ett mycket mysigt läger. Vi har skrattat, firat våran fina kantor som fyllde år igår, haft dop, varit på konsert, sjungit, lekt - ja, allt och ingenting med andra ord egentligen. Så hade vi en kyrkohistorisk vandring igår också.. =)

Paulus!

 

Paulus & Franciskus.

Paulus & Heliga Birgitta.

Jag måste erkänna att jag kände mig väldigt vacker i dessa kläder. Nej, nu är jag så trött så att jag stupar snart.. För jag har faktiskt inte bara varit på läger, utan jag har jobbat och så har jag haft mässa. (GOTT NYTT KYRKOÅR & GLAD FÖRSTA ADVENT PÅ ER ALLA!) Nu vill jag bara sluta med att säga tack till alla som har varit med och gjort min helg till en av de allra bästa på länge. Tack till Magda, alla mina fina "kollegor" på både den Svenska och Finska sidan, men framför allt TAAAACK till alla som var med på det mycket roliga lägret, även om vi saknade en av våra fyra superbästaste ledare. Men hon har precis fått en liten bebis - så Grattis till henne och hennes pojkvän, och välkommen till världen till en mycket söt liten filur! :)

Då - Nu - Den.

Vad har hänt sedan sist?
- Jag har varit på "I rymden finns inga känslor" 
- Jag har redovisat mitt självporträtt på teatern.
- Jag har varit lycklig, ledsen, arg och förälskad. 
- Jag har varit på "Tills döden skiljer oss åt" på stadsteatern.
- Jag har blivit moster för femte gången, till mitt sjätte syskonbarn.

Vad ska jag göra i helgen?
- Jag ska repa inför JustDoIt-mässan, 101210.
- Jag ska kanske klippa mig och färga mitt hår.
- Jag ska träffa lilla my i kyrkan och dansa mumindans.
- Jag ska umgås med mina fina vänner, och kanske den där pojken.
- Jag ska, sist men inte minst sooooooova.

Förra torsdagen var jag ju på Aniara och Helen Sjöholm sjöng fint.
En av låtarna har jag blivit kär i, och här kommer den:

Sanningen är svår att förstå, men den är bra.

Som de allra flesta vet, så tycker jag att det är riktigt kul att sjunga - men känner mig inte sådär toppen bekväm med det. Iallafall så, igår gick jag på stan med fyra helt fantastiska tjejer ifrån klassen innan det att vi skulle på Aniara. Det slutade i att vi gick omkring och sjöng, mestadels julsånger men även annat. Detta fortsatte vi även med när vi kom fram till stadsteatern, då vi stod där utanför och sjöng i massor. Nu tänker ni säkerligen "Jaha, och detta var ju kul.." MEN:

Då, när vi står där och sjunger "nu tändas tusen juleljus" så fick vi först en himlans massa trevliga kommentarer utav människor som gick förbi. Sedan hände det som jag knappast kan förstå är riktigt sant. Till en början verkade allt så vardagligt: Det kom ut en kille ifrån stadsteatern och jovisst, han var mycket snygger om jag får säga det själv! =) Han berömmer oss och säger att vi borde lägga en hatt framför oss, så att vi kan tjäna pengar på att sjunga utanför stadsteatern. Kristoffer hette han visst och vi pratar en stund med honom. Sedan får han bråttom och går in på teatern igen utan att någon utav oss tänker vidare på det, vi fortsätter att stå och sjunga tills dess att han kommer tillbaka för att skämta och skratta lite till, tyvärr inte lika länge som den första gången. Utan han vänder snabbt och går tillbaka in på teatern efter bara någon minut, men nu säger han något i stil med: Jag måste gå, vi ses sen. Ingen av oss tänker på de tre små orden "vi ses sen" så vi fortsätter som om allt vorde som vanligt, går in och sätter oss på våra platser då den mycket braiga teaterföreställningen börjar, och vem står där på scenen om inte Kristoffer? Jo, men visst. En av Stadsteaterns praktikanter ifrån Teaterhögskolan i Malmö har sagt att vi sjunger bra, sagt att vi borde lägga ut en mössa/ hatt så vi kan tjäna pengar på det, han har skämtat med oss, han har varit väldigt trevlig emot oss. Utan att vi ens visste vem han var. Jag kan inte riktigt förstå att det är sant, men det är det: Han sa att vi sjunger bra.

  

Även som sjuk kan man vara sådär fint nostalgisk.

Idag är det den allra sista dagen på höstlovet 2010, ett lov som har varit både lugnt och roligt. Det har blivit en tripp till Ullared, lite vänner men också en himla massa film. Nu i helgen så har jag legat så som död. Igår var jag nämligen bakfull och nu så har jag gått och blivit sjuker. Som tur är det då att jag inhandlade världens bästa dvd-box: Från a till ö. Hoppas bara att jag kan komma iväg till skolan imorgon, detta är nämligen både tråkigt och jobbigt. Nu ska jag titta på bokstaven L. - som om jag inte skulle kunna så enkla saker, jag bara frågar. Kom och skriv mig det på näsan, kom och skriv mig det på näsan, kom och skriv mig det på näsan den som våågaaar!

När man var liten var livet både lätt och roligt.

Jag måste erkännas att jag fylls av enbart glädje av musiken som just nu strömmar ur mina högtalare: We're not gonna tanke it med rektor Henrik. Den får mig såklart att blicka tillbaka på det som en gång var mitt liv. Jag kan knappt inse att det har gått ett och ett halvt år sedan jag slutade nian, sedan vi splittrades & totalt tappade kontakten. Det är sjukt egentligen, ni var mina bästavänner och så plötsligt tappade jag er och allting som finns kvar är fina minnen. Minnen av skratt och djupa samtal, minnen av hänga gubbe och kakor. Jag saknar det vi hade och inser att jag aldrig kommer att få tillbaka något liknande, för jag har blivit för gammal. Jag saknar det där livet, jag saknar att vara liten!

Nu.. Ja, vi har blivit stora - hela sjutton år. Vi får inte längre vara de som vi en gång var: De tokiga tjejerna som lyssnade på dålig musik, var allmänt störande och aldrig gjorde annat än att skratta. Nu, två år senare är det andra saker som gäller: Man ska bara vara seriös, ansvarstagande och mogen. Jag ogillar det. Vill ha det fina tillbaka: alla skratt som vi kunde få just bara för att vi inte orkade bry oss om framtiden just då, vi levde här och nu. Jag önskar att jag fortfarande skulle kunna göra det. För ja, jag vill fortfarande vara femton år, gå på högstadiet och ha er som mina bästavänner.

 Malin, Jessica, Kattis, Cassandra, Natalie, Emelie, Sandra.

JAG SAKNAR ER TJEJER - NI VAR, ÄR OCH FÖRBLIR MINA STUDIEGÅRDSTJEJER.

Lov - låt mig vila!

Jag har höstlov, tjohoo! =)

Jag känner på mig att lovet kommer att bli ganska lugnt.
Kanske en tripp till Stockholm imorgon & Norrköping på Onsdag.

På Torsdag så åker jag till Ullared, där jag stannar tills på Fredag!

I helgen så ska jag tagga om till skolan och ha en kväll med Revyn.

Detta lov kommer att bli lugnt, vilket kanske är behövligt.

För jullovet kommer att bestå av stress, stress, stress...
Men, jag gillart! För då är det bara ett par dagar kvar till premiär! =)