Efter i år så har jag fått testat på att få vara bakom, på och framför en revyscen. Jag kan inte påstå att något utav det är tråkigt, men det är klart: Jag vet vart jag hör hemma, jag vet att det är skådespeleriet som gör mig sådär lycklig som ingenting annat kan. Jag vet det - även om det är länge sen sist.
Jag brukar ofta få frågan om vad jag vill bli när jag blir stor och många anser att svaret borde vara självklart, jag pluggar ju teater och älskar verkligen det. Men: vill jag verkligen bli skådespelare på heltid? Jag vet inte. Vad vill jag annars bli? Inte en jävla aning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar