måndag 31 januari 2011
Dag 13 - vardagslyx
Det finns väääääldigt mycket olika typer av vardagslyx: Äta frukost länge, dricka sitt kaffe med skummad mjölk, lägga en ansiktsmask, läsa en bra bok, mysa med lite godis & film en helt vanlig kväll, sova extra länge på morgonen och sist men inte minst: använda kläder som piggar upp.
Idag är det nog vardagslyxensdag! Jag sov ut, har ätit frukost länge, tänkte ha hemmaspa sen men nu: läsa en tokbra bok!
Idag är det nog vardagslyxensdag! Jag sov ut, har ätit frukost länge, tänkte ha hemmaspa sen men nu: läsa en tokbra bok!
fredag 28 januari 2011
Dag 12 -I min handväska
Tråååååkigt! Blir en lista:
- skolböcker
- pennor
- smink
- pass
- annat smått & gott
- skolböcker
- pennor
- smink
- pass
- annat smått & gott
onsdag 26 januari 2011
Dag 10 - Mina syskon

Joakim: Vi har bara samma pappa och har aldrig haft någon närmre kontakt, men han är ändå min storebror och jag älskar honom. Förut så bodde han och hans lilla familj i Oxelösund och då hände det att vi drack kaffe ganska ofta. Han är en fantastisk människa!

Jenni: Hon är nio år äldre än mig och vi har bara samma mamma. När jag var yngre så mer eller mindre bodde jag hemma hos Jenni och hon är en person som jag vet alltid finns där, hon är helt underbar och jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan henne. Hon har alltid varit som en liten extra mamma åt mig och det är jag oerhört tacksam över.

Lina: När jag var liten så bråkade jag alltid med Lina. Hon är sex år äldre än mig & vi har också bara samma mamma. Nu för tiden så brukar jag och Lina ses ganska ofta, men när vi ses så myser jag mest med hennes barn. Vi har en bra kontakt och jag är glad över det.

Oskar: För en månad sedan exakt idag så blev Oskar en ängel som vakar över mig. Min storebror är borta, och kommer aldrig någonsin att komma tillbaka. Det känns konstigt och jag tror fortfarande inte att det är på riktigt. Han var en sådan fin människa som alltid stöttade mig och som oavsett vad var stolt över mig och trodde på mig. Han trodde att jag skulle klara av att få ett bra liv. Han skyddade mig alltid och var verkligen världens bästa storebror, det finns inte ens ord som är fina nog för att beskriva honom och vår kontakt. Den var udda, men jäkligt bra. Jag kommer alltid att älska Oskar oavsett vad och han kommer alltid vara världens bästa storebror. (Han är fem år äldre än mig & vi har samma mamma)

Anton: Han är bara tre år yngre än mig och vi har både samma mamma och pappa. Han är en jobbig, liten irriterande snorunge. (nejdå!) Anton är en väldigt smart person som tyvärr för tillfället inte mår helt hundra, vilket är ganska jobbigt att se. När vi var små så brukade vi umgås tillsammans med gemensamma vänner, vilket har bidragit till fantastiska minnen. Precis som med alla mina andra syskon så älskar jag Anton, såklart.

Lucas: Minstingen! Han är fem år yngre än mig och vi har också samma mamma & pappa. Vi delar vårt intresse för framförallt musik (hans är bara en aningen mer utvecklat än mitt) men med musiken så kan vi ha riktigt kul tillsammans ibland. Vi kan prata, han försöker lära mig gitarr, han spelar & vi sjunger tillsammans - ja, mycket. Det är helt fantastiska stunder. Förutom det så kan Lucas vara både irriterande och jobbig, en riktig snorunge. Men han kan också vara mogen, rolig och väldigt hjälpsam. Min lilla betjänt som jag älskar liksom! Haha.
Dag 09 - Mitt favoritplagg
Oj, det här var både svårt & tråkigt att skriva om. Jag har faktiskt inte något riktigt favoritplagg. Jag älskar leggings eftersom att det funkar till det allra mesta. Men för övrigt? Det beror helt på vilket humör jag är på. Jag tycker om att klä mig efter sinnesstämmning. Jag vet att det låter djupt men egentligen så är det inte det. Är jag glad, vill jag ha glada färger på mig. Är jag ledsen, vill jag ha svart och grått. Känner jag att jag vill synas, använder jag paljetter och glansiga plagg. Finns fler känslor som hör ihop med olika kläder men helt enkelt: Jag har inget favoritplagg. Däremot så är jag tokig i små söta kjolar, skjortor och klänningar: skulle absolut inte kunna få för många, enligt mig själv.
måndag 24 januari 2011
Dag 09 – Min tro
Jag har sedan min konfirmandtid sagt att jag är troende kristen. Jag tror på Gud och finner ro i det. Men.. Gör jag verkligen det? Att jag gjorde det i början var det inte någon tvekan om, men ju längre tiden har gått så har det blivit mer och mer en vanesak som jag har tänkt på mindre och mindre. Tills plötsligt en dag nu i höstas: Jag satt på tåget och lyssnade på lovsång, vilket är bland det bästa som finns. Jag älskar och har alltid älskat känslan som man får utav att sjunga lovsång. Man blir glad och får ny kraft att klara av ännu en dag liksom. Men, den här dagen så fick jag inte det. Det hände ingenting! Jag blev rädd och såklart: besviken på mig själv. Tänk om mitt hjärta hade övergett den kristna tron utan att resten av mitt jag hade hängt med. Det kändes verkligen helt hemskt och jag försökte hitta tillbaka: Jag skulle ju vara kristen, det var ju en del av mig. Jag kan fortfarande inte säga att jag har hittat tillbaka helt och hållet, men vissa dagar: då känner jag mig som den kristna tjejen. Vissa dagar så är det helt tvärtom! Kanske är det så livet ska vara just nu, det finns nog en mening med det liksom. Men att kyrkan alltid kommer att vara en naturlig del av mitt liv det är en sak som är säker.
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Ojojoj, det finns väääääldigt många ögonblick i mitt liv som har förändrat hela tillvaron för lilla mig. För allting som man lär sig något utav förändrar ju faktiskt livet, förhoppningsvis till det bättre. Men nu tänker jag berätta om ett väldigt dumt och jobbigt ögonblick i mitt liv som förändrade mitt liv till något väldigt mycket bättre:
Allting började den 8 Mars 2010 med en ångestattack. Jag hade inte haft riktig ångest på väldigt länge och blev därför väldigt rädd när jag började hyperventilera. För att lindra min rädsla flydde jag genom att ta en tablettöverdos och lite sådär. Den kvällen så åkte jag till sjukhuset tillsammans med min barn&ungdomsledare ifrån kyrkan, som jag då bara hade känt i lite mer än en månad. Vi satt där hela kvällen, hade galet tråkigt, jag tog blodprov och vi fick läkaren att tro att hon var helt dum i huvudet som började sjunga att hon var ett troll. Iallafall, den händelsen förändrade hela mitt liv! För perioden efter så var jag visserligen väldigt, väldigt deppig och mådde rent utav sagt skit. Men ändå så hade det hänt någonting i mitt lilla huvud och jag hade mognat något så otroligt. Jag hade insett hur illa jag behandlade mig själv och att jag var tvungen att ändra på det: men det var ju liksom inte det lättaste. Tillslut så lyckades jag ju iallafall och nu är jag en ganska glad tjej som inte har skadat mig själv på tio och en halv månad. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad som egentligen hände men jag vet att det var något. Det är ett väldigt stort ögonblick i mitt liv, ett ögonblick som kanske räddade mig - eftersom att mitt självskadebeteende var väldigt farligt. Men en sak är säker: Det här ögonblicket hade inte haft lika stor påverkan på mig om inte Therese hade varit där, eller åtminstonde funnits där under den perioden, och det är något som jag är väldigt glad över. Finns inga ord över hur glad jag är över allt hon gjort för mig men det tror jag att hon redan vet! :)
Allting började den 8 Mars 2010 med en ångestattack. Jag hade inte haft riktig ångest på väldigt länge och blev därför väldigt rädd när jag började hyperventilera. För att lindra min rädsla flydde jag genom att ta en tablettöverdos och lite sådär. Den kvällen så åkte jag till sjukhuset tillsammans med min barn&ungdomsledare ifrån kyrkan, som jag då bara hade känt i lite mer än en månad. Vi satt där hela kvällen, hade galet tråkigt, jag tog blodprov och vi fick läkaren att tro att hon var helt dum i huvudet som började sjunga att hon var ett troll. Iallafall, den händelsen förändrade hela mitt liv! För perioden efter så var jag visserligen väldigt, väldigt deppig och mådde rent utav sagt skit. Men ändå så hade det hänt någonting i mitt lilla huvud och jag hade mognat något så otroligt. Jag hade insett hur illa jag behandlade mig själv och att jag var tvungen att ändra på det: men det var ju liksom inte det lättaste. Tillslut så lyckades jag ju iallafall och nu är jag en ganska glad tjej som inte har skadat mig själv på tio och en halv månad. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad som egentligen hände men jag vet att det var något. Det är ett väldigt stort ögonblick i mitt liv, ett ögonblick som kanske räddade mig - eftersom att mitt självskadebeteende var väldigt farligt. Men en sak är säker: Det här ögonblicket hade inte haft lika stor påverkan på mig om inte Therese hade varit där, eller åtminstonde funnits där under den perioden, och det är något som jag är väldigt glad över. Finns inga ord över hur glad jag är över allt hon gjort för mig men det tror jag att hon redan vet! :)
Dag 07 - Min bästavän
Min allra bästavän heter Emelie och vi har känt varandra i fjorton år. Jag är så otroligt glad att hon finns vid min sida för hon är helt enkelt bäst. Oavsett hur sur jag är på henne ibland och hur osams vi blir så är faktum att jag vet att jag alltid kan lita på henne och att hon finns där när vi krisar. Blir vi osams så blir vi alltid sams jätte fort igen, det tycker jag är jätte bra för utan henne skulle mitt liv inte vara detsamma. Vi kan prata om det allra mesta med varandra nu för tiden och inte nog med det: Vi kan ha väldigt, väldigt kul tillsammans ibland också. Ge oss en varsin hårborste och de blir våra mikrofoner, ge oss en säng och den blir vår scen - sen kan jag ju säga att vi både dansar snyggt och sjunger bra. (men tyvärr inte inför publik! ;) ) Tillsammans med Emelie så kan jag verkligen vara mig själv oavsett om jag är ledsen, glad, konstig eller flummig. Utan Emelie så skulle jag sluta gå och min hjärna skulle sluta fungera, hon gör det liksom lite lättare för mig att andas och jag älskar henne väääääldigt mycket.
Sedan har jag ju mina tre helt fantastiska änglar också: Magda, Diana & Sofia. De tre är också mina bästavänner men de är inte fullt lika nära mig som Emelie. Vi lärde känna varandra i höstas när vi började i samma skola och nu för tiden så umgås vi varje dag i skolan. Jag litar verkligen på de alla tre och vi kan också ha väldigt, väldigt roligt tillsammans. Utan de tre så skulle nog inte livet vara lika fyllt av estet-skratt! :)
Miffo <3 Mongo.
Negerboll <3 Vitlök.
Leran <3 Strumpan.
Fetto <3 Tjockis.
torsdag 20 januari 2011
Sånna där esteter =)
Kondomkrig på tunnelbanan, wohoo! Nu blir det picknik tillsammans med Diana, Anna, Magda & Markus. Ikväll blir det Julia&Romeo med de fyra, Sofia & Kicki. Trevlig dag! :)
Dag 06 - Om det här vorde min sista dag
..så skulle jag börja dagen med världens fetaste hotellfrukost i sällskap med bästavän! Sedan skulle jag vilja gå på en mysig mässa i kyrkan och så skulle jag vilja umgås med mina nära och kära hela dagen, enbart för att göra saker som jag tycker om. Spela teater, dricka ett par drinkar, vara helt tokigt galen och skämma ut mig. Ja, jag skulle helt enkelt bara vara jag och göra den dagen till något minnesvärt för mina nära och kära.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)