onsdag 26 januari 2011

Dag 10 - Mina syskon


Joakim: Vi har bara samma pappa och har aldrig haft någon närmre kontakt, men han är ändå min storebror och jag älskar honom. Förut så bodde han och hans lilla familj i Oxelösund och då hände det att vi drack kaffe ganska ofta. Han är en fantastisk människa!


Jenni: Hon är nio år äldre än mig och vi har bara samma mamma. När jag var yngre så mer eller mindre bodde jag hemma hos Jenni och hon är en person som jag vet alltid finns där, hon är helt underbar och jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan henne. Hon har alltid varit som en liten extra mamma åt mig och det är jag oerhört tacksam över.


Lina: När jag var liten så bråkade jag alltid med Lina. Hon är sex år äldre än mig & vi har också bara samma mamma. Nu för tiden så brukar jag och Lina ses ganska ofta, men när vi ses så myser jag mest med hennes barn. Vi har en bra kontakt och jag är glad över det.


Oskar: För en månad sedan exakt idag så blev Oskar en ängel som vakar över mig. Min storebror är borta, och kommer aldrig någonsin att komma tillbaka. Det känns konstigt och jag tror fortfarande inte att det är på riktigt. Han var en sådan fin människa som alltid stöttade mig och som oavsett vad var stolt över mig och trodde på mig. Han trodde att jag skulle klara av att få ett bra liv. Han skyddade mig alltid och var verkligen världens bästa storebror, det finns inte ens ord som är fina nog för att beskriva honom och vår kontakt. Den var udda, men jäkligt bra. Jag kommer alltid att älska Oskar oavsett vad och han kommer alltid vara världens bästa storebror. (Han är fem år äldre än mig & vi har samma mamma)


Anton: Han är bara tre år yngre än mig och vi har både samma mamma och pappa. Han är en jobbig, liten irriterande snorunge. (nejdå!) Anton är en väldigt smart person som tyvärr för tillfället inte mår helt hundra, vilket är ganska jobbigt att se. När vi var små så brukade vi umgås tillsammans med gemensamma vänner, vilket har bidragit till fantastiska minnen. Precis som med alla mina andra syskon så älskar jag Anton, såklart.


Lucas: Minstingen! Han är fem år yngre än mig och vi har också samma mamma & pappa. Vi delar vårt intresse för framförallt musik (hans är bara en aningen mer utvecklat än mitt) men med musiken så kan vi ha riktigt kul tillsammans ibland. Vi kan prata, han försöker lära mig gitarr, han spelar & vi sjunger tillsammans - ja, mycket. Det är helt fantastiska stunder. Förutom det så kan Lucas vara både irriterande och jobbig, en riktig snorunge. Men han kan också vara mogen, rolig och väldigt hjälpsam. Min lilla betjänt som jag älskar liksom! Haha.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar