Ibland undrar jag hur det blev som det blev. Vart allt det bra och fina tog vägen, vart glädjen försvann och när gemenskapen med er upphörde. Förut var jag stolt att säga att jag var en av er, men är jag det idag?!

Saker förändras, det har jag vetat hela tiden men att vi som klarat oss igenom så mycket tillsammans som grupp, helt plötsligt skulle vara borta - det tycker jag är sjukt. Jag saknar er och det som vi hade, då när allt var bra!