Förra veckan var skolfri och fylldes med fix inför Fredagens stora, jobbiga händelse - begravning. För ja, i Fredags var det "äntligen" dags att säga hejdå till storebror och få ett avslut på riktigt: jobbigt! Han fick nog världens finaste begravning, väldigt personlig var den får jag säga. På något sätt så kunde jag inte gråta: bara le med tårfyllda ögon. Det var det här Oskar ville & mår han bra så gör jag det. Saknaden är stor och jag skulle göra vad som helst för att ändra på detta, men det går ju inte. Det är helt enkelt bara att acceptera situationen & leva varje dag till en ära av Oskar!
- jag älskar dig mib storebror! du var bäst & det är väldigt svårt utan dig. vi ses i nangijala!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar