Det var den 1 november 2008 (så ja, jag var rätt gammal!) med en kille som heter Viktor. Vi var på alla helgona läger med Svenska kyrkans unga & tillhörde samma lag. Jag hade spanat in honom hela dagen och blev minst sagt glad då Viktor sa "killarna & Amanda" när laget skulle delas in i två grupper för att vi skulle gå på vandring i mörkret. Så blev det! När det var våran tur så gick jag tillsammans med just Viktor en bit bakom de andra killarna och pratade, runt omkring oss fanns det tända ljus och plötsligt så tog Viktor min hand. Jag minns hur hela jag blev helt varm och efter en stund så ger Viktor mig en enkel puss, bland tända ljus mitt ute i en mörk Stjärnholmsmiljö. Det var magiskt & kändes så romantiskt! Vi pussades, höll i handen & pratade under hela vandringen men när vandringen nästan var slut så drar han mig nära honom, håller om mig & kysser mig. Det var helt ljuvligt & jag har nog inte känt på det sättet sen dess: Viktor hade något speciellt! Vi fortsatte att "hålla på" med varandra hela lägret & har fortfarande idag lite kontakt: som kompisar. Måste ju erkänna att hela Stjärnholmsområdet väcker ganska stora känslor & påminner om Viktor, på ett bra & fint sätt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar